Idag den 6e februari 2014 har jag levt ett år med sköldkörtelcancer. Läs mer om min resa här. Tre operationer och snart en sista strålning (gång nummer två, håll tummarna) och jag börjar känna mig väldigt, väldigt färdig med det här. Inget går att planera och det lilla man planerar får man planera om. Det kommer nya bud hela tiden. Det är blodprovstagning, olika typer av röntgen och läkarbesök. Telefontider att passa för att försöka komma fram till sin avdelning för en fråga. Telefonlinjen är upptagen under hela tiden som de har telefontid, happ! Ringa nästa dag igen och hoppas att man kommer fram. Ska det vara så? Varför har man inte mail?!
Det finns mycket som sjukvården kan göra bättre och för en tid sedan blev jag intervjuad av ung cancer som jobbar för oss cancersjuka. Deras frågor handlade den här gången om hur man kunde göra sjukhusvistelsen mer "trivsam". Det känns skönt att någon faktiskt jobbar med sådana här frågor. Även om jag kanske inte får uppleva en förändring så vet jag att någon annan får det.
Men för att inte gå under måste man planera framåt i tiden. Därför är en resa till Paris väldigt viktig och den är bokad med syster och mor :-) Lite andra roliga planer framöver är också inbokade i kalendern.
Så här ser jag ut nu med min hals efter operationerna. Den vänstra delen av ärret som opererades för snart ett år sedan ser riktigt bra ut. Den högra kommer jag fortfarande att behöva tejpa över för att skydda mot sträckning i huden och mot den kommande solen i sommar. 1 år ska man helst tejpa för att få ett så osynligt ärr som möjligt. Det är i alla fall skönt att man har en fin hals nu och att man ser mina nyckelben igen.
Hos ung cancer läste jag om dessa två systrar som har fotograferat deras kamp mot cancer. De myntade en fina mening som också är namnet på deras fotoutställning som kommer i vår.
20140131
Vet inte riktigt hur bilderna blir, för det ser ut som de är retuscherade. Picasa/Blogger har någon form av automatisk retuschering av bilder på ansikten som jag inte vet hur man stänger av. Någon som vet?
Det finns mycket som sjukvården kan göra bättre och för en tid sedan blev jag intervjuad av ung cancer som jobbar för oss cancersjuka. Deras frågor handlade den här gången om hur man kunde göra sjukhusvistelsen mer "trivsam". Det känns skönt att någon faktiskt jobbar med sådana här frågor. Även om jag kanske inte får uppleva en förändring så vet jag att någon annan får det.
Men för att inte gå under måste man planera framåt i tiden. Därför är en resa till Paris väldigt viktig och den är bokad med syster och mor :-) Lite andra roliga planer framöver är också inbokade i kalendern.
Så här ser jag ut nu med min hals efter operationerna. Den vänstra delen av ärret som opererades för snart ett år sedan ser riktigt bra ut. Den högra kommer jag fortfarande att behöva tejpa över för att skydda mot sträckning i huden och mot den kommande solen i sommar. 1 år ska man helst tejpa för att få ett så osynligt ärr som möjligt. Det är i alla fall skönt att man har en fin hals nu och att man ser mina nyckelben igen.
Hos ung cancer läste jag om dessa två systrar som har fotograferat deras kamp mot cancer. De myntade en fina mening som också är namnet på deras fotoutställning som kommer i vår.
”You can borrow my body, but never take my soul”
20140131
Vet inte riktigt hur bilderna blir, för det ser ut som de är retuscherade. Picasa/Blogger har någon form av automatisk retuschering av bilder på ansikten som jag inte vet hur man stänger av. Någon som vet?
foto: Living by Miriam
Mitt liv, inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer
Mitt liv, inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer
Stor varm kram och så stark du är!
SvaraRaderaKRAMAR
Tack fina du. KRAMAR
RaderaTre operationer? Oj! Har inte hunnit läsa så mycket än men tänkte beta av din historia sedan, intressant eftersom vi haft samma cancerform. Kram!
SvaraRaderaDet är lite galet med tre operationer, inte konstigt att man känt sig lite sliten. Det är skönt att läsa om andra i samma sits. Kram
Radera