Visar inlägg med etikett Sköldkörtelcancer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sköldkörtelcancer. Visa alla inlägg

18 januari 2018

Rättigheter vid cancer

Vad har man för rättigheter när man fått ett cancerbesked? Kan man få en second opinion av en annan läkare om man inte känner sig trygg med sin diagnos? Vad gör man om man inte är nöjd med den vård man fått? Kan man byta sjukhus? Det kan vara några frågor som dyker upp när man fått ett cancerbesked.
Ung Cancer tipsar väldigt bra vad som gäller här.
Jag har själv anmält en vårdmiss under min radiojodbehandling som du kan läsa om här.


Inlagd på Sahlgrenska för operation av Sköldkörtelcancer.




foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

14 januari 2018

#sjukmat

Jag gillar uppror och har själv tänkt skapa ett #sköljmedelsupproret. Men det kanske kommer längre fram. Nu till saken, Food farmacy har tillsammans med Ann Fernholm skapat upproret #sjukmat.



Ja jag hänger på, så himla bra att detta tas upp för det är ett stort problem. Hur ska vi någonsin bli friska - om vi när vi är sjuka får mat som gör oss mer sjuka, som sätter ett dåligt exempel för oss patienter. Man tror att det är "bra mat". Jag blev själv förfärad över maten vid första operationen jag gjorde och all saft som delas ut till höger och vänster, även till diabetespatienterna i sängen bredvid. Jag låg och drömde om en god sallad och min man kom med nyttiga smoothies.

När man är sjuk behöver man ännu mer vitaminer och mineraler för att kroppen dräneras på detta när den behöver läka eller vid stress, som t.ex en operation innebär. Vi behöver stärkande och färgglad mat som inspirerar oss att äta och bli friska. Som stärker vårt immunförsvar och minskar risken för infektioner. Visserligen ger den maten som finns idag på sjukhus hemlängtan och jag vill alltid hem så fort som möjligt. Men för dem som inte kan åka hem, för de som stannar länge, de behöver ju bra mat. Deras vardag måste kännas värdig.



Detta drömde jag om. En nyttig sallad med lax.



foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

29 december 2017

Att leva med sköldkörtelcancer, att vara sin egen läkare.

Att leva med cancer och att vara sin egen läkare.

Önskar vi kunde få lite mer snö att fira in det nya året med.


Idag så får man vara väldigt påläst och ifrågasättande som patient, oavsett sjukdom. Jag har sedan min senaste operation och strålningen gått på regelbundna blodprovs kontroller,  då jag varit gravid och ammat så har man inte kunnat göra någon röntgen. Men nu gjorde jag en för inte så länge sedan. Man gjorde både en MR och en DT med kontrastvätska.

Efter detta får jag hem ett brev där det står att man ser ett upptag vid halsen och att man vill sticka i detta, finnålsbiopsi. Självklart kom det som en kalldusch, inte nu igen. Ska det blir fler operationer, mer sjukskrivning, jag som försöker ta hand om min kropp... vilket bakslag.

Men som tur är har jag en stöttande och "pushande" mamma som trycker på att jag ska ringa. Så tillslut gör jag det och får tag på min nya läkare (nr 5 i ordningen). Jag frågar om hur hon ser på detta upptag mot det som tidigare visats, hon kollar i datorn och ser att de inte jämfört med tidigare bilder (what?!). Så hon ska ta upp detta vid nästa konferens. (De har detta regelbundet med alla inblandade instanser). Sagt och gjort 2 veckor senare får jag ett nytt brev, goda nyheter att läget är helt oförändrat och att man inte kommer göra någon biobsi. Så himla skönt att få detta klart så här i slutet av året. Det ger nytändning inför 2018. Nästa blodprov om 6 månader igen...



foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

7 mars 2017

Thyroglobulin - tyreoglobulin som cancermarkör

Thyroglobulin eller tyreoglobulin på Svenska, används som tumörmarkör vid sköldkörtelcancer. Många missförstår hur detta fungerar och vården missar att förklara hur det fungerar. Jag ska försöka förklara hur det fungerar som markör för cancer.


Vad är Thyroglobulin - tyreoglobulin?


Tyreoglobulin är ett protein som bildas av follikelcellerna i sköldkörteln. Tyreoglobulin är ett förstadium till tyreoidahormoner (tyroxin T4 och trijodtyronin T3). Tyreoglobulin ser till att tyrosin (en av de 20 aminosyrorna som är byggstenar i proteiner) med jod bildar T3 och T4. När sedan nivåerna av hormonet TSH ökat till en viss nivå släpper tyreoglobulin ifrån sig T3 och T4.

Thyroglobulin - tyreoglobulin som cancermarkör


Allt detta innebär att för att tyreoglobulin ska finnas i blodet så måste det finnan närvaro av en sköldkörtel eller åtminstone sköldkörtelceller. När man således har opererat bort hela sköldkörteln och genomgått en radiojod behandling så borde det inte förekomma tyreoglobulin i blodet. Därför använder man detta värde som en cancermarkör. Om det förekommer tyreoglobulin efter behandling så kan det finnas metastaser någon stans i kroppen som man inte upptäckt. Men det kan likväl finnas friska sköldkörtelceller någon stans, man kan inte via blodprovet veta vilket.

För att vidare få reda på om det är cancer så gör man i regel en MR eller DT för att se om man kan lokalisera några metastaser. Därefter och/eller i kombination med ultraljudsledd biopsi. Ser man inget misstänka cancertumörer så som det har blivit för mig, så får man leva med ett förhöjt värde, läs om att inte bli friskförklarad. Ser man något kan man beroende på placering och storlek välja att hålla koll på det så det inte växer sig större eller operera bort det.


källor: här, här, här och mina egna upplevelser

foto: wiki 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

6 februari 2017

4 år med sköldkörtelcancer

Idag är det 4år sedan jag fick mitt sköldkörtelcancerbesked. Tiden har gått ofantligt fort och jag tänkte idag reflektera lite över den tiden. När jag ser tillbaka så kan jag konstatera att rehabiliteringslägret som jag var på med Ung Cancer var en viktigt milstolpe i min läkning. Den kom precis rätt i tiden. Att få höra andras historier och hjälpa andra hjälpte också mig. Jag kan även konstatera att jag själv liksom många andra som får sitt besked fokuserar på träning och andra "petitesser". Det är flera som mailat och frågat, eller frågar på Facebook. Kan jag träna som vanligt, kan jag springa det loppet, kommer jag gå upp eller ner i vikt, osv. Jag säger inte att dessa tankar är fel, det är ett sätt att skydda oss. Eller vi tror det skyddar oss, precis som det där när vi tror vi skyddar någon genom att underhålla information. Det funkar inte i längden.

 Jag förstår nu att för att jag skulle kunna läka och gå vidare, för att mitt liv inte skulle vara en lögn, så var det bara en sak som gav frid i kroppen. Acceptans. Att acceptera att man är sjuk, att istället fokusera på det för något annat. Att erkänna detta skapar frid. Men det är en process, det kanske inte kommer direkt. Man måste också ge sig själv tid att läka både mentalt och fysiskt. Det är så många pusselbitar som ska hamna på plats. Det går att inte räkna med att livet är som vanligt, att det någon sin ska bli som vanligt. Livet blir annorlunda, det vore konstigt annars. Många vill så gärna arbeta som vanligt, köra på bara. Jag tror man behöver dra i handbromsen, tagga ner. Sedan kommer oftast energin och lusten tillbaka. Men man ska inte glömma att det är okey att vara arg, ledsen, besviken eller bara tom. Att bara gå i mjukisbyxor hemma. Att vara sjukskriven är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tillfälligt tillstånd som behövs för att kroppen ska läka, på alla plan. Även den psykiska. Jag tror vi har svårare att erkänna en psykisk sjukdom, den syns inte som ett sår, finns den då?

Nån vecka efter operation 2.
Jag känner också att stödet från vänner och familj varit enormt, även från mer avlägsna bekanta som hört av sig. Det har gett mig en styrka att kämpa på. Min gudson som föddes någon vecka efter beskedet och bara dagar innan jag opererades har också varit en livboj. Något att hänga upp fokus på, barn har sånt framtidsfokus, precis det man behöver när man är sjuk. Jag tror också hur konstigt det än låter, att min kris/utmattningssyndrom jag hamnade i också har varit en viktig del i återhämtningen. Jag är idag inte friskförklarad, kommer inte bli, kommer inte få den där "gröna stämpeln". Men det går bra, det funkar, det går att leva, jag känner mig inte sjuk.


foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

20 december 2016

Sköldkörtelcancer och mobiltelefon

Hos Strålskyddsstiftelsen kan man läsa om en cancerläkaren Dr Lennart Hardell som tror sig funnit ett samband mellan den kraftigt ökade mängd sköldkörtelcancer fall och mobiltelefonanvändning, samt ökad mängd datortomografi. Bland annat så skriver han att mobiltelefonens antennplacering har sänkts och kommit närmare sköldkörteln. Ofta har man läst om risken med hjärntumörer med mobiltelefon, men tidigare har jag inte läst om sambandet med sköldkörtelcancer. Man ser en koppling till den ökade mängd cancerfall den första iPhone med 3G. Tänkvärt, jag försöker alltid ha headset (trådat) när jag pratar i telefon. Känns ju helt rätt nu.



3G har visats skada cellers DNA och främja tumörtillväxt vid nivåer som är 50 ggr lägre än (0,04-0,05 W/kg) gällande gränsvärde för mobiltelefoner som är 2 W/kg. Gränsvärdet utesluter uttryckligen skydd mot cancereffekter och täcker endast omedelbara effekter som beror på uppvärmning. Jämfört med vanliga mobiltelefoner utsätter “smartmobiler” användaren för mer strålning. De kan kopplas upp till flera nätverk och har inbyggda kommunikationsprotokoll för 2G, 3G och 4G, WiFi och Bluetooth.

Särskilt alarmerande ökning ses bland kvinnor i åldern 20-39 år.

Mellan år 1993 och 2010 ökade antalet undersökningar per år med DT från 40 per 1000 invånare till över 100 per 1000 invånare. Mellan år 2006 och 2013 ökade samtidigt antalet PET-DT undersökningar 3 gånger.




foto: www.stralskyddsstiftelsen.se 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

27 oktober 2016

Levaxin och TSH vs. T3 och Liothyronin

Är behandling av Levaxin till följt av lågt TSH inte längre praxis? Enligt en artikel i Medicinsk Access, så bör vi idag uppdatera behandling av sköldkörtelsjukdomar. Främst så handlar det om vikten av T3 som också finns i Liothyronin. Författaren till artikeln är Doktor Helena Rooth Svensson Spec. Allmänmedicin, som skrivit boken Sköldkörteln och Mitokondrierna.


Hon slår hål på tre vanliga myter, som att vid normalt TSH så kan patienten inte vara sjuk, att vid ett pressat TSH så är patienten överbehandlad och att det orsakar förmaksflimmer och benskörhet.Vilket är skönt att läsa då vi med sköldkörtelcancer ofta ligger på ett pressat TSH. Enligt artikeln så orsakas benskörhet av bristen på T3. Myten om att högt TSH ger förmaksflimmer och benskörhet tros vara förklaringen till varför så många läkare inte är villiga att skriva ut Lio (Liothyronin) trots att behandling av Levaxin inte hjälper patienten. T3 minskar också med åldern precis som könshormoner, dock utan att TSH ökar. Voltaren kan blockera sköldkörtelhormonreceptorerna precis som man tror att vissa flamskyddsmedel kan minska koncentrationen av T3. Hon menar att många sjukskrivningar kan undvikas med behandling av Lio i kombination av Levaxin.

Kanske är du också intresserad av kopplingen sköldkörteln och binjurarna.

foto: Bokus /affiliatelänk
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.



Följ bloggen på:

19 oktober 2016

Radioaktivt jod behandling på olika sjukhus

Det är många som läser min beskrivning av hur man genomgår en radiojodbehandling. Genom Facebook gruppen 'Sköldkörtelcancer' har jag frågat hur det går till på andra sjukhus. Därför kompletterar jag med lite uppgifter om hur det kan gå till om du bor på annan ort än Göteborg.

På Akademiska i Uppsala och Umeå får man inte en lista på jodfri kost. (Det kommer att släppas nya riktlinjer för behandling av sköldkörtelcancer 2017, där detta kommer ingå. Du kan läsa utkastet här och om jodfri kost på sid 107.)


I Jönköping får man den radioaktiva joden i flytande smaklös form, som dricks via sugrör. Efter sköljs det sista med vatten som man också får dricka upp.

I Umeå får man radiojoden som en liten snaps.

I Umeå, Solna och Karlstad får man äta maten på papptallrikar.


Tack till er som bidragit med era upplevelser, hur du kompletterande uppgifter maila mig gärna.

foto: Privat 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

15 oktober 2016

Jodfri kost inför radioaktivjod behandling

På många sjukhus får man en lista på jodfri kost inför sin radioaktiva jod behandling. Tyvärr får man inte samma uppmaning på alla sjukhus, än. Tanken är att man svälter ut sköldkörtelcellerna på jod, så att de mer effektivt tar upp det radioaktiva jodet och på så vis förstörs cancer cellerna. Sköldkörteln är det enda organ i kroppen som tar upp jod, därför är den här behandlingen så speciell. Nu finns en remissrunda ute på nya riktlinjer för vårdprogram vid sköldkörtelcancer, där jodfri kost ingår max 50 μg/dygn, läs här. Radiojodbehandlingen bör ske 4-12 veckor efter operation, enligt detta vårdprogram.

livsmedelsverket kan man söka livsmedel och se hur mkt jod de innehåller, dock saknas tyvärr analys av jod på många livsmedel.

Detta är ok att äta vid jodfrikost.

Ojoderat salt
Olivolja
Pasta, ris, potatis och gröt
Nöt, fläskkött och kyckling
Gurka, tomat, majs, ärtor, paprika
Banan, päron, kiwi, apelsin
Bryggkaffe, vatten
Vitt vin, öl

Jodfri kost inför radioaktivjod behandling, undvik.

Jodberikat salt
Havssalt
Fisk, skaldjur, tång, alger
Mjölkprodukter *
Smör och margarin
Sojaprodukter
Äggula
Burkmat, konserverad mat
Färdiglagad mat är ofta saltad med jod, fråga restaurangen
Industriellt bakat bröd och bageriprodukter
Vitaminer och kosttillskott
Te, fruktjuice, kaffepulver, rött vin

*Högst 25ml/dag.

Menyinspiration

Sök på livsmedelsverket för att vara på säkra sidan.

Frukost/mellanmål

Smoothie på frukt och bär med kokosmjölk
Bovetegröt med bär och växtbaserad mjölk 
Chia och psylliumfröpudding
Fruktsallad

Lunch/Middag

Sallader med massa olika grönsaker, raw food
Thaigryta eller soppa med kokosmjölk och grönsaker
Lasagne
Tacos

Snacks

Popcorn poppade i kokosolja utan salt
Raw food bollar
Nötter


Mer inspiration finns här, här.


foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

12 augusti 2016

Sköldkörtelcancer Träning och Återhämtning

Jag får då och då mail från er läsare, jag har fått flera frågor om just träning och återhämtning. Så nu tänkte jag skriva ett inlägg för er alla som undrar hur jag tänker kring detta. Jag har efter varje operation kämpat mig tillbaka ut i löparskorna, en skön känsla av friskhet när kroppen orkar ut och springa. Det bästa med löpning är att skorna kan man ta med på semestern i Danmark, på Öland eller Mallorca :-) Man får ofta också se lite mer om man tar och springer ett varv.

Sköldkörtelcancer - Träning

Tiden det tar att komma tillbaka till träningen är olika, det beror bl.a. på din fysiska form innan operation och hur du lägger upp det efter. Lugna promenader kan och ska man komma igång med så fort det känns ok, känner man sig lite osäker/vinglig, ta med en vän på promenaden. Även på sjukhuset kommer de vilja att du är uppe och går snart efter operationen. Det är bra att få igång blodcirkulationen det hjälper till att läka kroppen, det hjälper till att rensa bort slaggprodukter och få ner svullnaden. Det hjälper också kroppen att bli av med narkosen snabbare och man känner sig piggare.

 När du kommer hem börja med 10 min promenader i långsamt tempo. Du ska inte bli så trött att du måste vila/sova efter, behöver du det, då har du lagt ribban på en för hög nivå. Gå då tillbaka till den tidigare nivån och stanna där ett tag till. Sen ökar du med 5 min när det känns bra efter några dagar.  Öka också tempot när det känns bra. Tillsist kan du kanske börja springa om du gjort det innan. Gå t.ex. 25 min och spring 5 min, sedan 20 min och 10 min, o.s.v tills du är uppe i det du brukar köra på dina pass.
Man ska inte lyfta tungt de första 2 veckorna för sårets skull. Men när du känner att du kan ta en rask promenad utan besvär kan du börja med styrketräning eller den sport du tidigare tränat. Börja lugnt och öka långsamt, lyssna på kroppen. Var lite extra försiktig med tung styrketräning där hals/nacke/axlar påverkas den första tiden, lyft lite lättare vikter för att hålla i gång musklerna. Blir du så trött att du måste vila/sova - gå tillbaka en eller fler nivåer och stanna där lite längre.

Prata gärna med en sjukgymnast om övningar för hals, axlar och nacke. Det hjälpte mig oerhört att få bort stelheten efter första operatonen då jag var mycket svullen en lång tid efter jag kom hem. Jag fick ett program där jag jobbade med rörlighet och gummiband. Tyvärr erbjuder inte sjukhuset detta i samband med operationen, men det skadar inte att fråga dem, annars kontaktar du en sjukgymnast själv. Jag kan tycka att man kunde skicka med ett träningsprogram innan man får gå hem. Ett besök kostar 80kr och går under högkostnadskortet. Bäst att göra det innan operationen så du har ett program så fort du kommer hem.

Sköldkörtelcancer - Återhämtning

Tiden för återhämtning beror bl.a på ditt allmäntillstånd innan, ju bättre form man är i innan operationer och strålning, ju snabbare går det att återhämta sig. Har man mycket stress på arbetet eller i privatlivet kommer återhämtningen ta längre tid. Försök att arbeta bort eller minska detta innan operationen. Räkna med att det kan ta tid innan man känner sig hundra igen. Tänk på att en operation innebär en stor stress på kroppen och psyket. Man måste återhämta båda, den mentala biten kan bli hjälpt av att prata med någon, det kan vara någon professionell, en eller flera goda vänner, yoga eller meditation. Det är viktigt att prioritera att göra roliga saker som ger dig ny energi. Räkna också med att det inte är "över" bara för att operationen är gjord. För mig tog det flera år innan vi var klara med behandlingar, det kan alltså ta längre tid än man tänkt. Du kan läsa mer om Stress binjurar och sköldkörtelcancer.

Den fysiska biten är oftare enklare att återhämta, som du läste ovan så går det ganska "enkelt" att göra ett träningsprogram eller en plan för träningen. Den mentala biten kan man inte forma på samma vis. Jag tror det är viktigt att man är medveten om båda. Man behöver finna någon form av acceptans i sin sjukdom, erkänna att man är sjuk där och då. Att man då också lägger fokus på återhämtning, det betyder inte att man ska sätta upp ett mål att springa milen. Det kan vara en svår balansgång, det finns en risk att träningen eller återhämtningen får för mycket fokus och blir en sorts flykt från verkligheten/acceptansen. Vi måste också få vara sjuka och trötta, ligga i soffan och titta på en bra film.

Jag trodde att detta skulle vara över relativt fort för mig, en operation och strålning sen frisk. Det var så sjukvården la fram det för mig. När detta drog ut på tiden och krävde 4 operationer och 2 strålningar och jag fortfarande inte var Friskförklarad från min Sköldkörtelcancer, ja då kunde jag inte längre hålla "fasaden" uppe och hamnade i min kris. Just för att jag inte där och då riktigt förstod att jag var sjuk, målet var operation, strålning sen kunde livet återgå. Men livet kommer aldrig att kunna återgå i samma form, det är också en del att acceptera. Vi förändras av allt vi går igenom och vi måste se det som en positiv händelse - att det är en del av ditt nya jag. Eller åtminstone acceptera det.

Märker du att du inte får den återhämtning du behöver kan det bero på att du kanske återgått till arbetet för fort. Prata med din läkare, kanske behöver du vara helt eller deltidssjukskriven en tid?


Jag springer förbi en läcker bil nere i Skagen, Danmark 2015.

foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

19 februari 2016

Sköldkörtelcancer och Graviditet

Fick för en tid sedan en fråga på mail gällande graviditet och sköldkörtelcancer. Jag tänkte dela delar av mitt svar här för er andra läsare också, det är säkert fler som undrar. Jag vill också säga att detta är mina upplevelser och den informationen jag har fått, det kan vara annorlunda för dig.

Sköldkörtelcancer och Graviditet


När det kommer till graviditetsfrågor och funderingar tycker jag främst att man ska tala om sin oro för sin läkare så fort man kan, hen vet dina förutsättningar och kan förhoppningsvis hjälpa dig i ett tidigt skede av din behandling. Men tyvärr så kan det brista lite här, då kunskapen ofta är ganska så begränsad och beroende på vilken läkare du har så har denne inte kunskap om fertilitet och graviditet. Så be att få remiss till en läkare som kan dessa frågor bättre, kanske en inom mödravården? Det kan ju räcka med en telefontid så man får ställa sina frågor. Önskar man bli gravid tycker jag man ska nämna detta för sin läkare direkt, alltså inte vänta, tiden går fort och det är bra att de vet vart du står i frågan. Tyvärr var det inte sjukvården som tog upp detta i mitt fall, utan jag själv som frågat och stått på mig i vad det är som verkligen gäller. Jag upplever att det oftast är patienten själv som får fråga, ingen information ges "gratis".

Men generellt så ska det inte vara några problem att genomgå en graviditet eller att bli gravid efter operationer och strålning. Det jag hört från mödravården är att det kan finnas en liten ökad risk för att man kan få svårigheter att bli gravid. Så tveka inte att kontakta sjukvården om du inte blir gravid och är väldigt orolig.


Jag tycker att man ska fråga om möjligheter att plocka ut ägg om man känner ett behov av detta. Det gjorde jag inför min andra strålning med hög dos, framförallt valde jag detta då jag kände att jag inte fick bra svar och jag funderade över hur mycket strålning kroppen egentligen klarar? Så då ville jag vara på den säkra sidan. Men tänk också på att om du blir gravid på naturlig väg som kommer äggen och om du väljer att befrukta dem att ligga nedfrysta. Jag själv kan känna nu i efterhand en viss saknad över dem, att de får ligga där "oanvända" om ni förstår hur jag menar. Liv som inte får bli till. Jag vet inte om man senare kan välja att skänka dessa till någon mer behövande då jag förstått att det råder brist på äggdonationer i Sverige. Jag visste inte ens att man fick donera ägg. Men det var en parentes.

Önskvärt vore om sjukvården kunde ge information kring vad som gäller vid Graviditet och Sköldkörtelcancer vid första eller andra mötet. Vilken forskning och statistik finns egentligen på oss med Sköldkörtelcancer och graviditet?


Strålningen vi med sköldkörtelcancer genomgår strålar inte specifikt mot äggstockar eller livmoder och är således ganska "mild" jämfört mot andra strålningar i det området. Men vi kissar ut den radioaktiva joden och urinblåsan ligger trots allt i det området. Den informationen jag fått är att man ska vänta ca 6 mån från senaste strålningen innan man blir gravid, men det kan din "strålningsläkare" ge mer detaljer om. Fråga således på ditt första besök på Isotopmottagning vad som gäller för dig. Min teori om 6 månaders regeln är att man vill vara på den säkra sidan, men jag tror inte att om man blir gravid efter 4-5mån att man måste avbryta graviditeten. Dels beror det på vilken dos du har fått och dels tror jag gränsen måste dras någon stans och man har valt just 6 månader. Återigen hade jag gärna velat se forskning på detta.

Hamnar du i samma sits som jag där man inte blir friskförklarad från Sköldkörtelcancer så kan det vara skönt att veta att det är ok att bli gravid i "detta tillstånd". En friskförklaring i sig är inget måste för att kunna bli gravid. Det jag fått hör är att min cancer (vet inte om det gäller alla med papillär sköldkörtelcancer) är att den inte är särskilt snabbväxande så att vänta några månader för en operation är troligen inte livsavgörande. Skulle något allvarligt dyka upp under graviditeten går det ju i värsta fall att operera även när man är gravid, detta sker ju vid allvarliga sjukdomar och olyckor. Dock kan man ej genomgå en strålning, inte heller när man amman eftersom man måste ha barnet nära sig. Jag har sett flera kvinnor i vår Facebook gruppen för Sköldkörtelcancer som fött friska barn, så det finns stora hoppa för oss :-) 

Jag är själv gravid (i v18 på bilden). 

Första beskedet jag fick från min läkare när jag frågade om graviditet så ville han vänta 2 år (!!!). För mig som närmar mig 35 och min man 40 så kändes det som en evighet. Efter då 2,5 år av behandlingar så kändes 2 år till inte rimligt, dessutom kanske man under den tiden får ett "återfall". Måste man då vänta 2 år till? Efter lite resonerande (med starkt ifrågasättande från min sida) så kom vi (läkaren och jag) fram till att efter op 4a vänta och se hur blodprov och röntgen såg ut. När blodprovet fortfarande låg på samma värde och inget syntes på ultraljud eller röntgen 6 månader efter operationen, så fick vi klartecken :-)







foto: Living by Miriam


A holistic healthy lifestyle!
Inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer




20 januari 2016

Hur man tar sig ur en kris - Sköldkörtelcancer

Som jag skrev här om dagen så drabbades jag av en försenad kris när jag fick reda på att jag inte skulle bli friskförklarad från min Sköldkörtelcancer. Jag förstod inte riktigt vad som hände med min kropp, jag tappade helt orken och energin, jag minns att det kändes som min kropp bara la av. Absolut ingenting var roligt eller ens värt att röra sig för. Inte laga eller äta mat, att gå utanför dörren var nästan otänkbart. Det var sängen och soffan som gällde. Men trots min trötthet sov jag väldigt dåligt, inte så att jag låg och grubblade över något. Men jag vaknade bara mitt i natten och var klarvaken. Någon hade slagit av livsgnistan, energiflödet i kroppen. Jag försökte förklara allt detta för min kirurg på Sahlgrenska, han är en fantastisk kirurg, men han förstod inte. Han sa att han kunde sjukskriva mig i 2 veckor, men det var inte riktigt det jag ville höra. Jag ville förstå för att kunna bota och så här i efterhand så var två veckor ingenting. Jag vände mig då till Vårdcentralen, till en läkare jag träffat en gång tidigare. Jag mindes att jag gillade henne. När jag kom dit så förstod hon direkt (också av egen erfarenhet) och hon förklarade. Bara en sådan sak att bli förstådd och trodd på gör att man blir lite friskare om så en mircobit. Jag minns att hon gav mig ett tips som jag tog till mig:

 - Att energin/dagsformen kommer gå som vågor, njut och våga skratta de sekunder, minuter eller timmar man hamnar på toppen av en våg. Det gör att man har kraft när det kommer en dal.


Sedan gav hon mig en hemläxa:

1. Äta bra mat varje dag
2. Röra på sig utomhus varje dag
3. Umgås med de närmaste vänner och familj, de som stärker


Detta följde jag också. Min syster och mor kom ner till mig bara några dagar efter jag drabbats av krisen. Jag låg på soffan, de lagade mat och stojade som vanligt. Det var skönt att ha dem här. Vi gick ut på korta 10-15 min promenader. Sedan fick min man ställa upp väldigt mycket, jag tror man kan närmast beskriva det som att man går in i väggen, eller utmattningssyndrom. Nu har jag ingen erfarenhet av det. Men jag tror av det jag har fått beskrivit för mig att det påminner mycket om det. Varje dag var en kamp, bara att få i sig mat, att kanske gå med soporna eller ta hand om disken var en tung börda. Det dåliga samvetet för att man inte gjorde mer.
Men att acceptera läget och att våga lita på att kroppen tar hand om det här, att det är just det här som behövs just nu. Just acceptans är en del av läkningen. Med tiden kom också energin gradvis, även med våren och solen kom lättnaden i kroppen. Det var skönt att känna, jag orkade med lite mer varje dag. Kanske att rensa lite ogräs, att ta lite längre promenader o.s.v. Jag tror det är svårt för andra att förstå vad man går igenom, jobbet var för mig helt otänkbart. Jag kunde inte ens närma mig området där min arbetsplats låg. Jag fick sådan ångest. Min arbetsgivare var dock förstående, inte direkt till en början men sedan efter att ha förklarat vad just jag behövde fick jag vara i "fred". Jag tror alla är olika här, men jag behövde vara ensam, jag orkade inte med för mycket folk ute, jag samlade energi på egen hand. Sedan fick jag långsamt återgå till arbetet, 25% till en början och med enklare arbetsuppgifter. Där var min chef väldigt bra, jag minns att han tyckte det var för "enkla" uppgifter och att han var orolig för att jag skulle tröttna, men där och då hade jag lite prestationsångest. Tänk om jag inte ens klarar av det här? Det är viktigt att försöka känna efter och att sedan förmedla detta till sin arbetsgivare, får man inte gehör kan både läkare och försäkringskassan hjälpa dig.

Jag gick även hos en psykolog på vårdcentralen några gånger, vilket också hjälpte mig. Tyvärr har jag hört att vissa landsting bara ger ett visst antal besök. Vilket är väldigt märkligt, för vissa kanske behöver stöd under och framförallt efter en cancerbehandling och pågår detta i flera år så räcker inte dessa gånger långt. Är du under 30 år kan du vända dig till Ung cancer som kan ge dig bidrag för att du ska få psykologisk hjälp. Kanske kan din arbetsgivare hjälpa till som en del i din rehabiliteringsplan?

Jag försökte också fokusera på att göra saker jag tyckte om. Jag började till exempel läsa Kostrådgivarutbildning, den var på distans och jag kunde göra allt i mitt tempo. Det var skönt att ha lite att göra som kändes meningsfullt. Jag började också skriva på en bok, vem vet om det kommer komma ut nån gång :-) Det svåra kan vara att känna sin begränsing och att tacka nej till aktiviteter. Att man inte tar på sig för mycket när energin väl kommer tillbaka, utan att verkligen ge det den tid det tar. Du har bara en kropp och det är bara din uppgift att ta hand om den och den ska räcka i många år.





foto: Living by Miriam


A holistic healthy lifestyle!
Inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer




13 januari 2016

Att inte bli friskförklarad - Sköldkörtelcancer

Sedan jag fick mitt cancerbesked i februari 2013 så har jag varit inställd på att bli 100% friskförklarad. Både läkare och sjuksköterskor har också haft denna inställning. Så att det ens fanns ett annat spår som inte innebar en friskförklaring fanns inte i min världsbild. Just det här att inte ge hela bilden, det tycker jag sjukvården är ganska dålig på. Visst man ska inte måla fan på väggen, men jag tycker att man ska lägga fram alla korten på bordet. Berätta att det finns några få som inte blir friskförklarade och förklara vad det innebär. När jag i februari 2015 alltså ganska exakt 2 år sedan beskedet och efter min fjärde operation fick beskedet att Thyroglobulinet fortfarande inte hade sjunkit till noll och att jag förmodligen aldrig kommer komma ner dit kom det som en stor chock. Läkaren som meddelade detta hade nog inte den blekaste vad det var han kom med för typ av besked. Jag var på jobbet och resten av dagen var som en dimma. Kanske borde läkarna ha sett detta komma lite tidigare och också kunnat förvarna att det kunde bli så?

Thyroglobulin är ett blodprov som mäter sköldkörtelceller i kroppen och som rimligen efter fyra operationer och två strålningar borde vara noll. Det här värdet som hela min framtid på något vis hade hängt på under två års tid, det skulle inte bli bättre än runt 20, jag bröt i hop. Jag hade obotlig eller kronisk cancer. Det är visserligen inte säkert att de celler som finns kvar i min kropp är sjuka av cancer. De kan också vara friska, det kan bara framtiden utvisa om det bildas fler cancerknölar eller inte. Men rent krasst så klassas jag ju inte som frisk och ja är man sjuk då? Jag säger att min sjukdom är vilande, den tar en paus i min värld. Om den varar i 1, 5 eller 10 år det är det ingen som vet. Enligt min läkare så har han ett fåtal patienter som befinner sig i liknande situation. De lever ett så normalt liv man nu kan leva. Deras värde ligger som mitt runt 20 och går varken upp eller ner. Men där och då efter det beskedet så rasade jag, jag hamnade i en försenad kris. Allt som jag kämpat efter så hårt skulle inte kunna bli verklighet. Jag tappade fotfästet och behövde helt enkelt tappa det där och då. För att kunna hitta mitt nya jag, finna min nya världsbild. Just då var krisen väldigt jobbit och jag blev sjukskriven på heltid i flera månader. Utan min fantastiska läkare på Vårdcentralen hade jag inte kommit tillbaka så fort som jag gjorde. Ja det var alltså inte Sahlgrenska som hjälpte mig här, det är en annan sak jag inte gillar med sjukvården. Den fyrkantigt som råder, man kan inte som kirurg se en kris, eller ens ge tips om hur/vad man ska tänka på och göra. Inte ens kan man skicka vidare patienter till en annan avdelning. Patienten själv får söka vidare efter hjälp. Jag ska skriva mer om hur jag tog mig ur min kris lite senare.

Jag vill bara med detta berätta att det finns några av oss som inte blir friskförklarade, kanske är du en av dem. Kanske kommer du bli en av dem, då kan det vara skönt att nu veta att det faktiskt är okey. Det innebär inte en dödsdom, det går att leva med som vilken annan sjukdom som helst. Visst är man nojig för knölar på halsen. Men det går ju att undersöka detta, precis som man följer upp med blodprov och olika typer av röntgen och ultraljud. Men självklart hoppas jag att jag slipper fler framtida operationer.


Stranden och havet utanför Ystad.

foto: Living by Miriam


A holistic healthy lifestyle!
Inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer




2 november 2015

Sköldkörtelcancer

Jag har skapat en egen sida för dig som söker information om Sköldkörtelcancer.

Här sammanfattar jag information om t.ex. min resa med Sköldkörtelcancer . Eller annan information som rör Sköldkörtelcancer. Du kan också läsa om hur en radiojod behandling går till. Hur du kan stötta dina binjurar med kosttillskott, träning och vila. Samt vad som kan orsaka en "slutkörd kropp" och skapa hormonobalanser. Jag har även skrivit hur en Biopsi/finnålspunktion av sköldkörtel går till.

Du kan även läsa om vilken kost som passar bäst för dig som har cancer eller för dig som vill förebygga risken att få cancer.



foto: Living by Miriam


A holistic healthy lifestyle!
Inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer




9 juni 2015

Resor och sökandet efter den nya människa efter cancern

Efter rehablägret tidigare i veckan så hann jag mer eller mindre bara hem innan det var dags att packa  igen. En tjejhelg som mamma, syrran och jag bokat in sedan länge. Vi försöker hitta på något varje år, förra året var det Paris,  här också. I år blev det lilla Enköping, där mamma har en liten sommarstuga. Nu sitter jag på ett 2,5h försenat tåg på väg hem, dessutom baklänges. Brukar alltid med stor möda boka så jag åker framåt, kan må lite illa annars. Ska bli så skönt att komma hem igen och få tillbaka rutiner med yoga, fasta (16:8), meditation och bra mat. Även om det verkligen inte varit någon fel på maten, den har varit toppen. Det har bara blivit lite mycket av det goda. Syrran lurade på mig järntabletter som jag aldrig mer ska pröva. Magen blev helt ur balans. Men efter lite tid och kamomillte, med mynta, en kopp kall potatismjöl så är den nu på banan igen. Behöver nu bara få lite lugn och ro för själen efter dessa intensiva dagar, med mycket resa, nya och gamla miljöer.

 Huvudet klarar inte riktigt av allt som förut, det är bara att inse. Detta var en del av det vi pratade om nere på Österlen, att många söker sig tillbaka till den man var innan man blev sjuk i cancer. Men den personen kommer inte tillbaka hur mycket vi än letar. Det är inget som sjukvården tar upp, vi ska själva inse detta. Hur ska man då "lära känna" den här nya personen, om man inte ens vet att hen existerar? När ska man hinna med det? Efter operationen? Eller kanske när man börjar arbeta igen? Jag har många tankar om hur vården kan förbättras på många plan, vi förväntas bl.a klara oss själva så fort vi är "friskförklarade" eller så fort vården inte längre kan hjälpa oss. Då är det ju "bra" eller? Dags för sjukvården att tänka mer utanför boxen. Under tiden man går på behandlingar, väntar på olika provsvar så har man fullt upp med att fokusera på detta. Ofta i samband med att man arbetar hel eller deltid och försöker få livet att rulla på som vanligt. Sedan när allt detta tar slut då kommer bakslaget. Jag tycker det känns skönt att ha gått igenom det. Jag ser det som en del i läkandet och som en del i att hitta mitt nya jag. Jag har fått tid till att hitta min egen väg och finna de behov jag har. Många lider dessutom av komplikationer från operationer, strålningar o.s.v som man måste lära sig leva med, hur ska man lära sig att acceptera att kroppen inte är som förut? Det kanske ser så ut på utsidan, så det är inget någon utanför tänker på. Men vi som har det inom oss måste leva med det för resten av våra liv. Vi kan inte få tillbaka det vi förlorat, vi kan inte få tillbaka den gamla kroppen, själen eller hjärnan. Vi är den vi är nu.

Mina ledord nu är:

- Trädgård, skog & natur
- Vatten
- Hälsosam mat
- Rena produkter både ut och invändigt
- Lyssna på kroppen
- Yoga & meditation


Här satt jag för snart en vecka sedan och njöt av förmiddagssolen, doftande syrener och skön fågelsång.

foto: Living by Miriam


A holistic healthy lifestyle!
Inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer




28 november 2014

1a advent

På söndag är det 1a advent, tiden bara rusar iväg. Det ska bli mysigt med lite jul och adventmys nu några veckor. Om 1,5 vecka ska jag opereras igen, gång nummer fyra. Tre gånger under förra året, helt galet när man tänker på det, att kroppen orkade. Nu var det lite drygt ett år sedan den senaste operationen och halsen har läkt fint. Synd att öppna upp igen, det blir tejp på halsen även den kommande sommaren. Det är ju ett under om ärret kommer försvinna, så det är väl bara att acceptera. Förlamningen eller vad man kallar det är lite bättre men känns fortfarande. Hoppas, hoppas det inte blir några nya nervskador. Nu ska de operera på vänster sida, tidigare gånger har varit på höger. Så håll tummarna lite extra den 8e december.

Med önskan om en mysig helg och första advent!






foto: Living by Miriam


A holistic healthy lifestyle!
Inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer




17 november 2014

Biopsi/finnålspunktion sköldkörtel

Jag har fått lite frågor om hur Biopsi på sköldkörteln går till, eller finnålspunktion. Jag tänkte därför berätta min historia för hur det går till på Sahlgrenska.

Jag har gjort två typer av biopsier/finnålspunktion. En "vanlig" och en som är ultraljudsledd. Vid den vanliga biopsin i sköldkörteln så sticker man ner en nål det misstänkta organet (sköldkörteln), "lite på måfå". Detta var den första biposin jag gjorde som inte visade på någon cancer. Man hade helt enkelt inte träffat ett ställe som var sjukt.
Vid andra tillfället så gjordes sticken med ultraljud. Då letar läkaren upp områden som ser misstänkta ut, i mitt fall såg man inget i sköldkörteln utan man såg lymfkörtlar som inte såg helt friska ut. Man tog då prover i dessa och fann cancer. Jag upplever ingreppet som väldigt obehagligt och det är smärtsamt när det sticker ner nålen och när man drar ut den. I övrigt känner man inget då nålarna är väldigt tunna.

Finnålspunktion vanlig

Man anmäler sig i receptionen och blir sedan uppropad. Man för gå in i ett mindre rum och lägga sig på en brits. En kudde ligger under nacke och axlar så att man ska ligga med huvudet bakåt. Området tvättas och sedan sticker en läkare in nålar (beroende på område) ca 4-6 stick. Under tiden läkaren sticker in nålarna ska mina inte prata eller svälja. Varje stick går ganska fort. Nålen sticks in och man suger ut vävnad/celler. Därefter drar man ut nålen och tittar om man fått tillräckligt med vävnad/celler. Sedan sticker man igen tills man har tillräckligt med material.
Med i rummet finns en läkare och en som ansvarar för att kontrollera vävnaden/cellerna.

Finnålspunktion ultraljudsledd

Samma som vanliga biopsin: Man anmäler sig i receptionen och blir sedan uppropad. Man för gå in i ett mindre rum och lägga sig på en brits. En kudde ligger under nacke och axlar så att man ska ligga med huvudet något bakåt. Området tvättas och läkaren placerar ultraljudet på halsen. Där letar man upp de misstänkta området och sedan sticker en läkare in nålar (beroende på område) ca 4-6 stick med hjälp av direktiv från utraljudsskärmen. Ibland kan en "ställning" för att få rätt vinkel på nålet användas. Inget som berör dig utan läkaren placerar denna på halsen. Under tiden läkaren sticker in nålarna ska man inte prata eller svälja. Varje stick går ganska fort. Nålen sticks in och man suger ut vävnad/celler. Därefter drar man ut nålen och tittar om man fått tillräckligt med vävnad/celler. Sedan sticker man igen tills man har tillräckligt med material. Med i rummet finns en läkare, sjuksköterska och en som ansvarar för att kontrollera vävnaden/cellerna.




foto: mobil Living by Miriam på ultraljudsledd provtagning


A holistic healthy lifestyle!
Inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer




23 april 2014

Misstag vid radiojodbehandling

Nu kommer ett inlägg om sjukvårdens missar under min cancerbehandling. Kan vara värdefullt till dig som ska genomgå en radiojodbehandling. Jag fick hjälp av patientnämnden att uppmärksamma mitt ärende till Sahlgrenskas verksamhetsledning. Jag skriver inte detta för att hänga ut någon, utan för att hjälpa dig som ska genomgå samma behandling att vara uppmärksam på detta. Sahlgrenska har tack vare min anmälan påbörjat en ny rutin på Isotopmottagningen. Kirurgimottagninen ska också vara i startgropen för en ny rutin. Nedan är texten som jag skickade in till patientnämnden.



Ärende 1. Jubileumskliniken/Isotopmottagninen.


Jag diagnosticerades med sköldkörtelcancer 6 feb 2013. Efter detta genomgick jag en operation och en första radioaktivtjod strålning. Ytterligare två operationer krävdes samma år för att sedan genomgå ytterligare en strålning den 18 feb 2014. Vid båda strålningstillfällen mådde jag väldigt dåligt och jag kräktes en kort tid efter det att jag fått behandlingen. Ca 3-4h efter intag av radioaktivt jod. (Jag har lätt att må illa och har även kräkts efter mina operationer). 

Vid min första strålningsbehandling kräktes jag en kort tid efter intag av strålningen, men fick inga tecken på att detta på något vis påverkade min pågående behandling när jag påtalade detta för personal. När jag nämnde detta igen för läkaren vid mitt återbesöket några veckor senare fick jag återigen ingen reaktion på detta, mer än att hen tyckte detta var ovanligt. 

Inför strålning nummer två påpekade jag återigen att jag kräktes vid min första strålning och fick samma respons då, att det var mycket ovanligt. Men ingen åtgärd gjordes mot detta. Vid mitt andra återbesök 20/3 2014 efter den andra strålningen fick jag veta att man nu är osäker på om min behandling fått önskad effekt i.o.m. att jag kräktes kort efter intag av radioaktivt jod. Man säger då att man också är osäker på huruvida den första behandlingen gav effekt.

Detta innebär att jag har genomgått två kärvade strålningsbehandlingar som eventuellt inte gett den önskade effekten mot min cancer. Ett fruktansvärt besked som jag inte vill att någon annan ska få uppleva.


Önskan:
En rutin för patienter som kräks efter radioaktivtjod behandling måste finnas.
Samt förebyggande åtgärder där patienter som lätt mår illa hindras från att kräkas.

Ärende 2. Kirurgkliniken/Röntgen.


Under behandling av sköldkörtelcancer spelar ämnet jod en viktig roll. Som patient får man veta att man ska inför sin radioaktivtjod behandling undvika jod i kost. Samt att man inte ska genomgå en röntgen med kontrastvätska då denna innehåller jod vilket kan blockera strålningens effekt.

Under hösten 2013 inför min tredje operation ska jag genomgå en röntgen, remitterad från Kirurgmottagningen. Vid röntgenundersökningen vill man ge kontrastvätska. Jag frågar då om det verkligen är säkert att jag ska ha detta, vilket de svarar att det är så lite att det inte gör något. 

Vid mitt andra återbesök på Jubileumskliniken ovan får jag också veta att man är osäker att ovan nämda behandling även påverkats negativt av mitt intag av kontrastvätska under hösten 2013.

Önskan:

Det kan inte ligga på patientens ansvar att ifrågasätta sin röntgenbehandling och när denne dessutom gör detta få svaret att det inte gör något när det uppenbarligen göra det. En rutin för tydliggörande för röntgenpersonalen att patienten som ska röntgas genomgår radioaktivtjod behandling och inte bör injiceras av kontrastmedel. 



foto: Living by Miriam
Mitt liv, inredning, trädgård, skönhet, mat, hälsa & anticancer


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...