Living by Miriam: Magläge minskar risken för missformat huvud hos bebisen

Efter att ha skrivit om de här krypstrumpbyxorna där jag fann information om att man ska ha bebisen ca 90% av vakentiden på mage så började jag kika runt lite. Hittade på SvD den här artikeln om att för mycket ryggläge kan försena barnets utveckling. I Sverige har vi ingen rekommenderad minsta tid för magläge. Men prova så mycket som möjligt. Även om ditt barn inte gillar magläge, det gjorde inte vårt heller i början. Börja med nån minut åt gången och öka varje dag. Nu kan hon ligga rätt länge på mage med en bitleksak eller annat att underhållas av. Magläge på dagen alltså, ligg gärna själv bredvid också det stimulerar barnet att titta upp och resa sig på armarna. Vår lilla reser sig på armarna nu och sprattlar hej vilt med benen och försöker krypa med ena benet. För mycket ryggläge kan även ge missformat huvud som följd.

Missformat huvud på bebis

Foto: Rikshandboken

I USA talar man om ”tummy time”, barnen ska ligga på mage i 15 minuter två gånger om dagen. I Holland rekommenderas föräldrar att lägga barnen i magläge tre gånger om dagen. I Sverige är rådet ”sov på rygg, lek på mage”, utan någon specifik tidsangivelse. Enligt vetenskapliga studier är 30–90 minuter per dag bra för utvecklingen.

- Det som får mig att reagera är att helt friska ungar drabbas. Alla motoriska milstolpar utom gångdebuten riskerar att försenas på grund av alltför många timmar i ryggläge, säger fysioterapeuten och specialisten i pedriatrik, Ulrika Myhr.

– Man har till exempel konstaterat att funktioner som att sitta och krypa är försenade hos svenska barn på grund av ryggläget.

För att förklara varför magläge är så viktigt förklarar Ulrika Myhr att när det lilla nyfödda barnet ligger på mage och förlägger tyngden på än den ena, än den andra sidan stimuleras balansorganen i innerörat. Samtidigt tränas huvud-, nacke- och bålstyrka.

Barn som tillbringar ingen eller lite tid på mage är generellt senare i sin motoriska utveckling än barn som varit mycket på mage. Ibland kan det vara frustrerande för barn som är lite ”sena” att de inte kan förflytta sig själva, skriver barnfysioterapeuten Anna Öhman.

SvD