Att leva med sköldkörtelcancer, att vara sin egen läkare.

Att leva med cancer och att vara sin egen läkare.

Önskar vi kunde få lite mer snö att fira in det nya året med.


Idag så får man vara väldigt påläst och ifrågasättande som patient, oavsett sjukdom. Jag har sedan min senaste operation och strålningen gått på regelbundna blodprovs kontroller,  då jag varit gravid och ammat så har man inte kunnat göra någon röntgen. Men nu gjorde jag en för inte så länge sedan. Man gjorde både en MR och en DT med kontrastvätska.

Efter detta får jag hem ett brev där det står att man ser ett upptag vid halsen och att man vill sticka i detta, finnålsbiopsi. Självklart kom det som en kalldusch, inte nu igen. Ska det blir fler operationer, mer sjukskrivning, jag som försöker ta hand om min kropp... vilket bakslag.

Men som tur är har jag en stöttande och "pushande" mamma som trycker på att jag ska ringa. Så tillslut gör jag det och får tag på min nya läkare (nr 5 i ordningen). Jag frågar om hur hon ser på detta upptag mot det som tidigare visats, hon kollar i datorn och ser att de inte jämfört med tidigare bilder (what?!). Så hon ska ta upp detta vid nästa konferens. (De har detta regelbundet med alla inblandade instanser). Sagt och gjort 2 veckor senare får jag ett nytt brev, goda nyheter att läget är helt oförändrat och att man inte kommer göra någon biobsi. Så himla skönt att få detta klart så här i slutet av året. Det ger nytändning inför 2018. Nästa blodprov om 6 månader igen...

foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.

Följ bloggen på: