13 januari 2018

Alopecia Areata

Man kan ju tycka att jag har fått genomgå tillräckligt med min cancer. Min teori är dock att jag har en hyperkänslig kropp. Det var därför jag fick cancer och nu även detta. Jag tänkte skriva ner min historia för min egen skull, det känns skönt med en typ av dagbok. Men jag hoppas också kanske att det kan hjälpa dig som sitter i samma sits.


På julafton 2017, men turban.


Kal fläck, håravfall.

I Juli förra året så upptäckte min man en kal fläck på mitt huvud, stor som en 5 krona ungefär. Genast började jag Googla och det lutade åt att det var Alopecia Areata. Fläcken blev större och större och tillslut bokade jag en tid hos vårdcentralen och efter ca 2 månaders väntetid fick jag en tid (!!!). Då hade fläcken blivit lika stor som en handflata ungefär. Läkarens teori var att det var svamp i hårbotten, men jag köpte inte den teorin. Han skickade iaf en remiss till hud på Sahlgrenska. Den läkaren var säker på Alopecia och inte svamp. Eftersom svampsalvan jag först fick inte hjälpte utan snarare gav en försämring, så var det ju också ett ganska stort tecken på att det inte var det.

När jag först upptäckte fläcken i Juli 2017.

Alopecia Areata

Det märkliga är att Alopecia är en autoimmun sjukdom, men ligger fortfarande kvar under Hud mottagningen. Sedan dess har jag tappat mer hår, börjat få fler kala fläckar runt om huvudet. Sedan slutet av november har jag inte kunnat dölja dessa med mitt eget hår utan har börjat använda en sjal, turban, hijab eller vad du vill kalla det. Det kändes som ett stort steg, men det var inte så många som la märke till det, eller som i alla fall påpekade det. Fördelen är att det är vinter och många ser det som en mössa.

Sedan gick det ytterligare tid innan jag fann styrkan att raka av mig håret i början på Januari 2018.  Många känslor på samma gång. Både lättad och ledsen. Jag vet ju inte om det kommer tillbaka, om jag aldrig mer kommer ha eget långt hår. Men jag kände mig aldrig vacker i mitt spretiga fläckvisa hår, nu känner jag mig inte supervacker i rakat heller. Men det är bättre och känns mer jag.  Som jag tidigare skrivit så är just den här ovissheten ofta det som dränerar oss på energi. Jag har nu börjat acceptera att jag inte har hår, jag får se det som en bonus om det kommer tillbaka i framtiden. Men att jag även då kommer få leva med ovissheten om att kunna tappa det igen. Precis som att jag kan få återfall med min cancer. Att försöka leva med detta är inte en enkel sak. Det är svårt att sätta sig in i om man inte själv har levt med det. Jag är självklart också rädd för att min dotter ska drabbas av någon av mina sjukdomar. Men hoppas att den livsstil jag lär henne kommer ge henne bättre förutsättningar till ett friskare liv.

I slutet på November 2017.
Rakat hår i början på Januari 2018.


Alopecia är som sagt en Autoimmun sjukdom där immunförsvaret får spel och attackerar hårrötterna och stöter bort dem. Man vet inte varför man får dessa autoimmuna sjukdomar, men rent teoretiskt bör det påverkas av både livsstil och framförallt kost, men av allt som vi får i våra kroppar. Jag kommer såklart skriva mer om autoimmuna sjukdomar och hur man kan bäst hjälpa sin kropp. Samt hur det fungerar med peruker och olika huvudbonader. Mina bästa budgettips på turban eller sjal oavsett om du har alopecia, genomgår en cancerbehandling och har tappat allt hår eller bara vill ha en snygg accessoar.

#alopeciaawearness


foto: Living by Miriam 
Hem, Trädgård, Barn & Hälsa.


Följ bloggen på:

4 kommentarer:

  1. Fint skrivet. Du är modig

    SvaraRadera
  2. Men jag läste ju om det nyligen... Jo, här var det:
    https://ceciliafolkesson.se/2016/10/12/fixar-glutenfritt-en-autoimmun-sjukdom-som-alopecia/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nilla, jag har också läst det, men tyvärr inte märkt lika stor förbättring som de har.

      Radera

Tack för du tar dig tid att skriva en liten hälsning :-)
Thanks for leaving a message.

/Miriam

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...